Fyra vägar till ökad delaktighet

Inför valet 2018 pekar Synskadades Riksförbund på fyra vägar till ökad delaktighet.

Rätten att komma ut – i arbete
Bilda ett nationellt kunskapscenter för arbetsinriktad rehabilitering

Trösklarna för den som vill in på arbetsmarknaden kan sänkas på olika sätt. En god arbetsinriktad rehabilitering är av särskild betydelse för synskadade, som är en relativt liten grupp med specifika förutsättningar. Hälften av alla mellan 20 och 65 år som har en synnedsättning är arbetslösa.

En väg till förbättring är att stärka den enskildes möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Synskadade kan bland annat behöva särskild träning i att hantera ny teknik för att få ett arbete.
Det är dags att skapa en modern version av den yrkesinriktade rehabilitering som tidigare fanns.

Den splittrade verksamhet som idag bedrivs av Arbetsförmedlingen lever inte alls upp till detta. Situationen förvärras av att ansvaret för arbetstekniska hjälpmedel är uppdelat mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det är krångligt och utan några kända fördelar.

Våra förslag

  • Samla allt arbetsinriktat stöd för personer med funktionsnedsättning till Arbetsförmedlingen.
  • Ge Arbetsförmedlingen ett uttryckligt uppdrag att utveckla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen för personer med synnedsättning.
  • Bilda ett nationellt kunskapscenter för att ge personer med synnedsättning rätt yrkesinriktat stöd.

 

Rätten att komma ut – och vara socialt aktiv
Förbättra LSS – inför insatsen synstöd

En grav synnedsättning eller blindhet får effekter på de flesta av livets områden. Särskilt svårt är det att inhämta information och förflytta sig utomhus. Det var viktiga skäl till att insatsen ledsagning infördes i LSS, (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Men för varje år får allt färre personer ledsagning enligt LSS. Blinda och gravt synskadade har idag svårt att få det stöd de behöver för att ”leva som andra”, såsom lagen utrycker det.

I den folkhälsoenkät som genomförs av Folkhälsomyndigheten, framgår att hälsotillståndet bland personer med synnedsättning är sämre än hos övriga. Bland personer med synnedsättning under 65 år lider 25 procent av nedsatt psykiskt välbefinnande. I övriga befolkningen är det knappt 20 procent.

Den som far illa kommer förr eller senare att söka hjälp hos kommunen eller hälso- och sjukvården. Vägen dit är smärtsam för individen och resultatet blir ökade kostnader för samhället. Därför behövs åtgärder som bryter social isolering och ger möjligheter till ett aktivt liv.

Våra förslag

  • Förtydliga LSS, så att gravt synskadade och dövblinda kan få rätt stöd.
  • Ersätt eller komplettera insatsen ledsagarservice med insatsen ”synstöd”. Insatsen kan benämnas ”ledsagarservice och synstöd”.

Rätten att komma ut – och röra sig i samhället på lika villkor
Färdtjänsten: lagstifta om vad som är god kvalitet

Färdtjänsten har med rätta uppmärksammats i media. Taxibranschens problem spiller över på färdtjänsten. Även sättet att göra upphandlingar drar ner kvaliteten. Det har lett till sämre service och ökad otrygghet för personer med funktionsnedsättning. Vi vill att målen för färdtjänsten blir tydligare. Resenärernas behov av att kunna resa som andra och få vardagen att gå ihop behöver lyftas fram.

I Färdtjänstlagen står att färdtjänsten ska vara av god kvalitet, utan att det definieras. Resultatet har blivit att kommuner och landsting utformar färdtjänsten olika runt om i landet. Resenärernas möjligheter att förflytta sig varierar beroende på vilken ort man råkar bo på. Det kan inte gärna vara lagstiftarens mening.

Problemet kan lösas genom att Färdtjänstlagen förses med kvalitetskrav. Resenären ska kunna resa efter behov och ha möjlighet till resor dygnet runt. Vi vill att man i lagstiftningen preciserar vad huvudmännen behöver göra för att leva upp till kravet på ”god kvalitet”.

Våra förslag:

  • Se över Färdtjänstlagen med målet att åstadkomma en jämlik färdtjänst av god kvalitet i hela landet.
  • Genomför översynen i nära samverkan med funktionshinderrörelsen.
  • Lägg förslag för att förbättra upphandlingarna av färdtjänst, så att de bidrar till ”god kvalitet” för resenärer i hela landet.

Rätten att komma ut – och röra sig säkert på gator och torg
Inför väjningsplikt för den vita käppen

Flera utvecklingstrender gör trafikmiljön osäker för synskadade. Satsningar på tysta fordon, elbilar, elmopeder och allt fler cyklar, är bra för miljön. Men de utgör en växande fara för synskadade som vill korsa gatan. För den som ser kan de vara svåra nog att upptäcka - för den som inte ser blir det omöjligt.

Tydliga övergångsställen har på många platser gjorts om till ”gångpassager”, som förutsätter ögonkontakt mellan trafikanterna. Men det fungerar inte för den som ser dåligt.

Särskilda ”gångfartsområden” där bilar, cyklar och fotgängare ska samsas om utrymmet är en annan trend som innebär nya trafikfaror för personer med synnedsättning.

För att motverka de ökade riskerna behövs åtgärder som skyddar utsatta trafikanter. Vi vill se förändringar som ökar kunskaperna om och respekten för den vita käppen.

Den vita käppen är en internationell symbol för synnedsättning. Den är ett ovärderligt hjälpmedel för synskadades orientering men också en signal för omgivningen att visa särskild uppmärksamhet.

Idag finns inte den vita käppen omnämnt i de lagar som reglerar trafikmiljön. Det är en brist som behöver åtgärdas. Respekten för den vita käppen och därmed säkerheten för synskadade, skulle öka om lagstiftningen skärps. Kunskaper om synskadades villkor i trafiken kan då bli en självklar del i trafikskolornas utbildningar.

Vårt förslag:

  • Inför en bestämmelse i Trafikförordningen, som säger att väjningsplikt gäller för bilister och cyklister när en person med synnedsättning ska korsa gatan och tydligt visar sin vita käpp.